lördag 9 januari 2010

Lär er skilja på sak och person

En väldigt tänkvärd krönika av Fridah Jönsson, den sätter verkligen fingret på nånting som saknas hos väldigt många idag, nät-etikett, hur man behandlar andra människor på nätet till skillnad mot ute i "köttvärlden". Att människor som beter sig illa där ute i "verkligheten" beter sig illa på nätet kan jag förstå, men när Arvid Svensson 40, älskad familjefar, går ut på nätet och kallar andra för allsköns olika saker som inte passar sig att upprepa här, så får jag en väldigt blandat känsla av häpnad och fascination över hur människan egentligen är funtad. Förvånad och förskräckt var det väldigt länge sen jag slutade bli, tyvärr.

Lär er skilja på sak och person

Jag googlade mig själv häromdagen. Vi kan väl säga som så att alla träffar inte direkt var positiva. Det är väldigt många som läser mina kolumner, mina krönikor och min blogg trots att de hatar mig. Detta är ju otroligt fascinerande.

Många av dem kommenterar mina kolumner på Metro.se. Folk kallade mig "gnälligt fläskberg" när jag klagade över att en Lindex-kollektion bara gjordes upp till storlek M. Folk skrev att jag var "avundsjuk" för att inga pedofiler lägger till mig på msn. Folk tyckte synd om mig för att jag "aldrig får ligga" när jag skrev om myten att killar blir creddiga när de har många brudar.

Trots att det kan vara ganska roligt med folk som verkligen tror att det är så här (jag har storlek 38-40, och hade jag velat bli kontaktad av pedofiler och hade jag velat ligga mer så hade jag haft ett konto på Playahead.se.), så är det också väldigt, väldigt jobbigt.

För tyvärr blir det så att om man skriver och skriver och skriver och till slut är nöjd med resultatet, då dör lite av ens stolthet över det när folk vecka efter vecka bara skriver värdelösa saker om det. Jag hatar allt vad kritik, feedback och respons heter (så fort det är "något jag kan bli bättre på" så upplever jag det alltid som att det betyder att jag är kass), men de här människorna ger ju inte direkt den mest konstruktiva kritiken i stan.

De klagar ju bara på MIG. Det är ju aldrig fråga om att jag har skrivit en sugig krönika eller att kolumnen är motsägelsefull eller något sådant. Deras sågningar handlar bara om hur dum i huvudet, ful och värdo JAG är.

Så nu när vi står här på randen till 2010-talet, så vill jag ta tillfället i akt och skriva några rader till alla därute som får någon konstig kick av att skriva elaka saker i kommentarsfält:

Hej haters. Jag vet att ni älskar att näthata och att det är ert enda sätt att få utlopp för era känslor, men snälla: Tänk på dem ni skriver till. Vi får ingen som helst glädje av att läsa era kommentarer. Vi får bara ännu större prestationsångest. Och vad vinner ni själva på det? Vad är det egentligen ni får ut av att skriva dumma saker till kolumnister/krönikörer/bloggare?

Det jag önskar mig till nästa decennium är att ni får mycket lyckligare liv. Jag vill att ni ska känna harmoni, glädje och vara trygga i er själva. Jag vill att ni ska hitta någon som älskar er för den ni är, jag vill att ni ska få göra saker ni tycker om, äta god mat, se bra dvd-boxar och lyssna på bra musik. För om ni får det så behöver ni ju inte vara arga på mig och alla andra som redan har det så. Då behöver ni inte hata oss, och då blir alla så mycket gladare.

Och om ni trots detta blir arga någon gång (vilket ni förmodligen blir), så önskar jag att ni köper en boxningssäck. Det finns billiga på Stadium.

Fridah Jönsson


avslutar med en bild som jag tycker är en symbol för en livsstil som många saknar idag, förmågan att kunna slappna av ibland.



Andreas Larsson

1 kommentar:

  1. Bra blogg och bra tankar. Jag behöver inte ens kommentera detta.

    SvaraRadera